Här är min berättelse om hur jag fastnade för hundrasen med stort H, Jämthunden !!

Hur det kan slumpa sej med folk man träffar och att det kan betyda så mycket!!

-Snälla pappa kan vi inte köpa en valp av Uno !!!!
Men  inbiten dreverägare som han var, så var han inte så pigg på min idé. Mamma däremot kan jag inte minnas att hon sa nej någon gång.

Hur som helst fick jag i alla fall med mej mamma och pappa för att åtminstonde titta på valparna!

Efter det besöket var det bara att invänta tiden tills valparna skulle bli 8 veckor !
Yes !! jag hade lyckats, jag skulle få en valp!!! Tassi skulle hon heta.

Så Jag kan än idag känna viss stolthet och glädje över detta.
Sedan började det jaktliga med Tassi. Det var en grävling i våran halmlada som pappa och Tassi gjorde debuten på, jag var förstås på skolan när detta hände, men när jag kom hem möttes jag av en stolt far och en hund som passade sin grävling resten av dagen.

Då i mitten på 70- talet ökade älgstammen kraftigt och så även i vårat jaktlag på 3500 ha med ett 90 talet jägare som var med på älgjakten.
En älgjakt som bara hade bedrivits med folkdrev tidigare, var vi dom första som skaffade en älghund, så tillfällena att få jaga älg med våran hund var stor då.
Tyvärr fanns en åldersgräns på 15 år i vårat jaktlag så jag fick snällt stanna hemma å vänta på Tassi och pappa och med stor förväntan höra om vad som skett under dagen.

Däremot när det var trafikskadat eller påkört av tåget (som fanns på den tiden) och pappa skulle ut på sådana uppdrag frågade han alltid om han fick låna min hund, fick han alltid samma svar.
Ja, om jag får bli med !!
Så då fick jag uppleva många spännande jakter med dom båda.

Han ångrade aldrig att jag tjatade till mej Tassi för det var en jakt och en hundras som även han älskade.

1:a nov. 1982 miste jag denna underbara kompis, sa till mej själv att det är nog lättare att få/ ha en valp på våren, så tanken var att jag skulle vänta till dess men se, det gick inte för framåt nyår stod jag inte ut längre, dä va pest å inte ha en hund !!

Kontaktade då Kjell Örjes som hade kullbror till min Tassi, om han visste om någon valp. Ingen valp men däremot ett jämttik som var 11mån, vars dåvarande ägare inte hade riktigt tid med. Vi gjorde upp att jag skulle komma till Dalarna för att ”titta” på henne när julhelgerna var över, och det visste nog både mamma & pappa att Bittan kommer inte hem utan hund, det gjorde jag inte heller. Åh va underbart nu hade jag en hund igen !!

Ketty  var efter SJCH Puck och Ciwa, nu blev hon aldrig någon höjdare på älg, men grävling gillade hon att jaga !! Och exteriört sett var hon väldigt fin. Under Kettys tid var jag en period i Stockholm (fast besluten på att återvända). Träffade där min gubbe, vi bodde grannar och han fick ibland ställa upp som barnvakt åt Ketty, han sa ganska tidigt att han trodde inte dessa Jämthundar var så trevliga  erkände att han haft en förutfattad mening om denna ras, att de står mest och skäller i en hundgård. Våren –89 hade vi fått nog av storstan så då gick flyttlasset  hem!

Då var det självklart för oss båda att nu kunde vi skaffa en Jämte till, så oktober samma år kom Hornasjöns Cita till oss hon var efter SUCH SJCH Härkilas MiloII och Frostängens Inka. Anledningen till att det blev hon var : Saluts Lod fanns långt bak i stammen och han var ju far till min första Jämte. Cita jagade både grävling och älg men var väl inte nån utställningshund , men man kan ju inte få allt ! En sak har de gemensamt alla dessa hundar i alla fall ! Och det är att de har betytt mycket för mej/oss på sina olika sätt.

I slutet av 90-talet kom jag i kontakt med ytterligare kända älghundsprofiler nämligen
Bosse Enson, och Annelie Johansson, för då var det dags att föryngra en jämthund i familjen.

Då hade våran 8 -åriga dotter bestämt att nästa Jämthund ska heta Tassi för hon gillade väl allt jag berättat för henne om mej och min första hund och detta skulle bli  första valpen för henne.

Så i juni -99 bar det iväg till Gjövik, jag reste ensam, våran dotter trodde jag var på nåt möte.
Kröp omkring på golvet hos fam. Pettersbakken länge innan jag bestämde mej för en tik.
En parningsvalp jag fick köpa av Bosse och Annelie, efter Classik.

När jag väl var hemma sov barnen så efter morgonmjölkningen dagen därpå tassade vi upp till Linn (våran dotter) och la det lilla knytet i hennes säng, hon tittade upp med stora ögon och undrade, - Ska vi passa  den här!!, hon vågade inte riktigt tro att familjen hade förökat sej.

Så gick det till när våran nuvarande skönhet kom till byn.  

2003 träffade jag ytterliggare en älghundsprofil vid namn Åke Andréasson som är husse till
Jorm och ¨Jasen¨ (den sistnämnda heter Ackers Trotyl) och är nu far till mina 8 barnbarn som vi fick i november, det var en intensiv men väldigt rolig tid som engagerade hela familjen.

Det var min första  Jämthundskull på dessa dryga trettio år som jag haft  Jämthund, och det ska bli väldigt intressant att följa dessa nu små individer  som är utspridda.

Ja, så började mitt liv med den underbara rasen Jämthunden, kan väl få passa på att Tacka
dessa underbara  hundkarlar och Annelie för att de korsat min väg!!

Sedan några år köpte vi föräldragården där vi bor och lever jag och min familj som består av  maken Jorma, dotter Linn, och Dick, 32 mjölkkossor drygt 30 ungdjur.

1 fjording, 1 noriker, 2 dvärgpapegojor, 2 katter, 1 liten Münsterländer och våra Jämthundar förstås!!!!

Birgitta Salama

Kan ni gissa var man kan se denna vovven någonstans ?         Svaret hittar du under rubriken " Våra hundar "